Ibland så känner man sig så där sårbar... att det vore skönt att plocka ut hjärtat och lägga det i en liten ask. Så känner jag för mina barn... Deras kontakt med mig har 12-filig motorväg, rakt in i hjärtat! Så där kommer all information, utan möjlighet att värja sig i 140+!Att det skulle kännas så intensivt att vara förälder, visste jag inte... En snorig unge i knäet, dygnet runt i kräktider, kan kännas underbart! Vem bryr sig om baciller, när man är mamma?
Hur i hela friden skapar man balans på informationsflödet? När man bara vill krama dem hårt för att tiden rinner iväg... Det blev visst ett djupt inlägg, men jag vill verkligen skydda mina barn från allt ont. Just idag är den känslan större än någonsin. Sköt om er allihop!





