Charmen med nötta ting...

När jag ser en älskad möbel eller pryl, händer det något inom mig... Jag ser åren som gått och hur möbeln åldrats med de som haft den. Det finns avtryck av skav och den användning de har haft av t ex skåpet. Kanske någon lagt ner flera veckor för att göra en möbel till någon älskad. Eller bara ett tappert försök att lära sig något om snickeri... Men hur som helst tycker jag att slitage är väldigt vackert...

Här hemma har det ännu inte hunnit bli så mycket gamla ting som jag skulle vilja.. Möblerna jag har har jag mest ärvt, och i min familj har inte så mycket lämnats kvar, utan det har varit fint att köpa nytt. Så tyvärr finns inte så mycket gamla skåpar och möbler kvar. Det känns trist tycker jag...

Jag har aldrig riktigt förstått charmen med spånskiva och laminat. De möblerna brukar inte hålla så länge. Även om jag köpt såna möbler också.

Nu skulle jag mest vilja köpa gamla avlutade möbler. Det verkar vara helt ute med avlutat.... Vad som är skönt med den typen av möbler är att grundarbetet för ny målning är redan gjort. Att besikta konditionen på en sån möbel går fort, inga skavanker är gömda bakom spackel och färg. Såna möbler kostar ett par hundralappar och ibland kastar de dem efter dig, när ska hantverk bli inne igen?