Jag hade en diskussion med en kompis en kväll. Vi pratade om vår oförmåga att använda finporslinet vi ärvt, kristallglasen,silverbesticken, tygservetterna och servettringarna från Himla. De ligger där så prydligt i skåpet och väntar på att bli använda... Kommer det främmande så får tygservetterna ersättas av pappers och de ligger lika oanvända ett tag till. Varför det? Är vi så rädda att bli betraktade som annorlunda eller? Varför använder vi inte de saker vi vill, i skåpet gör de ju ingen nytta... Om jag dukar fint, tycker ni att det är jobbigt att komma då? Att jag gör mig viktigare än andra? För det kanske är den rädslan som stoppar mig... Det är klart, kommer ni inte, utan slutar umgås med mig för att jag dukat fint...då svider det rejält! Men är det inte skoj att någon gör något annorlunda? Även om det betyder lite mer tidsinsats... Jag lovar, jag har inget emot att tvätta tygservetterna, om du torkar dig med den.Nej minsann nu ska prylarna dammas av för att användas, ser fram emot det...Nu skulle jag bara komma på vem jag ska bjuda... 
Inlägg
1 kommentar:
Min åsikt är att det är självklart att man ska duka fint. Att duka fint för mig betyder att personen som har bjudit in mig vill ha mig där samt att den personen har lagt ner sin tid för att få det så fint som möjligt. Sånt uppskattas.
Skicka en kommentar