Det började imorse när jag lämnade hunden hos hundvakten... Men vad fin du var? Va sjutton menar dom...? Sedan satte jag igång mobiltelefonen och den pep i takt med musiken. Fylld av SMS i samma stil. Jag vet inte, har inte sett det själv, men tydligen har jag blivit kändis i stan. Det finns ett reportage om mig och min affär i Norran! Ja, det är klart jag vet om att de varit där och intervjuat mig, men jag hade liksom lagt det på hyllan och förträngt det...
Ja det är klart. Jag har ju inte blivit kändis i samma kategori som de jag stött på i helgen! Nej där mötte jag gigantkändisar av typ Joe Labero (karln är liten och inte förmodligen inte alls svår att trolla bort!), Johan Palm (såg ut precis som på tv, fast det var en helt vanlig dag utanför myrorna), Christina Schollin ( stilren, chic men möjligen lite rufsig i håret). Så några hundra tusen ljusår längre bort en trött småbarnsmamma, med liten gårdsbutik med lite prylar i. Rynkor i ögonvrårna, en massa andra defekter jag inte törs nämna och förmodligen veck överallt som ger mig extraår... Måste till sist ställa mig frågan? Hur orkar de se sig själva i alla tidningar, har de någonsin komplex? För samtidigt som det är jättekul, så känns det lite utlämnande, naket och framför allt väldigt avslöjande...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar